Jag mår konstant illa och det känns som om jag måste kräkas hela tiden. Men det kommer inget.

Om jag är uppe ur sängen längre än fem minuter känns det som att jag ska svimma.

Jag är alltid trött eftersom jag inte kan sova. Eftersom jag inte sover som jag ska har jag kronisk huvudvärk. Minsta lilla ansträngning ger mig hjärtklappning, svettningar och ett tryck över bröstet. Jag får svårt att andas när jag tänker på allt jag egentligen borde som jag inte längre orkar. Jag ser fram emot ledighet men får snart mina drömmar krossade när det visar sig att det finns nya tomma pass som ingen som vanligt kan ta. Jag måste ta dom då.

Jag hade en "ledig" helg under min veckas obetalda semester. Men den blev hela tiden avbruten av jobbrelaterade sms på min privata telefon. Innan dess minns jag faktiskt inte en helt ledig helg. Jag är trött och har bett om hjälp. Jag har bett om avlastning. Men jag får hela tiden till svar att det ska bli bättre. Det blir inte bättre! Jag får skit för allt jag säger och allt jag gör. Allt är fel och jag är elak. Det är inte mitt eget företag det här! Jag slavar tyvärr inte för mig själv. Jag slavar för inget. Jag skriver inte det här för att få sympati eller för att klaga.

Jag skriver det här för det är precis så här det är och jag måste få det ur mitt system. Och jag sätter stop här. Här slutar jag för nu är jag slut. Punkt.

Is it over yet?!