http://www.facebook.com/event.php?eid=182968691723512&notif_t=event_wall#!/event.php?eid=182968691723512

idag har jag ju som sagt sovmorgon. börjar inte jobba förrän 16:30 vilket är skönt eftersom jag började veckan med två långpass. både måndag och tisdag började arbetsdagen 08:30 - 14:30. därimellan har jag ett glapp på tre timmar. sen jobbar jag 16:30 - 21:30.  hade inte min brukare bott så nära mig som hon gör hade jag aldrig orkat med dom där passen i längden. men nu tar det mig ca 10 minuter att gå hem till henne. men jag har märkt att två långpass på raken är ungefär vad jag orkar. när jag har glappet på tre timmar brukar jag försöka hinna med sånt som måste göras. ni vet det vanliga. tvätta, städa, diska osv. men ibland är jag trött och då går jag hem och vilar mellan passen. den här veckan var det tänkt att jag skulle ha sex dagars arbete på raken, men nu behövde en av de andra assistenterna vara ledig från våran brukare i måndags och igår så därför jobbade jag långpass då istället för att göra det idag, och imorgon var det tänkt att jag skulle jobba morgon bara men nu blev jag helt ledig istället! tänk va bra det kan bli ibland. för övrigt så flyger tiden iväg när man jobbar så det är inte jobbigt på något vis. jag och min brukare har verkligen funnit varandra och vi har hur roligt som helst tillsammans. så på så vis skulle jag absolut inte ha något emot ifall att hon hade varit beviljad 24 timmars assistans varje dag och det var så att vi jobbade 24 timmar med sovande jour. men nu är det tyvärr inte så då hon bara är beviljad 10 timmar om dagen. i och med det så blir det då ett glapp på tre timmar. men vad gör väl det när jag för första gången i mitt liv går till jobbet utan klump i magen och ångest, utan att vara rädd för att dagen ska bli ett helvete.

hej jag heter frida och jag älskar mitt jobb!!!

Jag vet att jag inte skulle skriva förrän jag hade något vettigt att komma med.

Men nu ligger jag i sängen med sådär halv kalla fötter, jag har datorn på magen och sånt där tjut i öronen. Ni vet sånt där tjut man kan få när allt runt om kring blir tyst och man varvar ner efter en hel dag med sjätte växeln i. Jag ligger här, kollar runt, kollar smink jag vill köpa. Jag har valt att inte kolla skor. Eller rättare sagt tvingat mig själv att varken kolla skor eller kläder. Det får vänta minst en månad till. Men en ny mascara ska jag unna mig.

Jag ligger här och är sådär lagom trött. Jag vet att om jag är vaken i en halvtimme till, så somnar jag på stört sen när jag släcker lampan. Det är det bästa jag vet. Att somna på stört. Det händer mig inte allt för ofta. Men imorgon har jag sovmorgon så ikväll kan jag unna mig att slippa ligga och vrida och vända på mig bara för att jag måste somna.

Jag ligger här med världens finaste D bredvid mig och han är varm så nu är jag inte kall om fötterna längre.

Jag ligger här och tänker att jag kanske är världens lyckligaste.  

jag vet helt ärligt inte vad jag ska skriva. så jag skiter i det.

Att lyssna på Antony & The Johnsons nä man just insett att kylskåpet är helt tomt och kontot likaså är väl inte det smartaste kanske.

Vad göra? Det är två veckor kvar till lön. Jag tappade gnistan lite nu känner jag.

Klä mig fint och fixa värsta sminket.

Fixa håret och spruta på dyraste parfymen.

Gå i för höga skor bara för att det är så jäkla snyggt.

Ha ett glas i handen precis hela kvällen och prata och skratta med folk jag tycker om.

Dansa en skvätt och sedan återgå till att prata och skratta.

Bli hysteriskt glad bara för att just den låten jag vill höra spelas.

Störa mig på att dom ropar ut att det är sista beställningen i baren.

Grina illa när lamporna tänds och någon kommer fram till bordet och talar om att det är stängt.

Strunta i att klockan är tre på morgonen och fortsätta den roliga festen någon annan stans.

Ramla hem klockan sex på morgonen och somna med ett leende på läpparna och vara skitglad bara för att jag haft så sjukt jävla roligt.

Vakna alldeles för sent och krypa upp till Ica och köpa Fanta och 3 kg lösgodis och sedan krypa hem igen och ligga i sängen hela resternade dag och slökolla på tv.

Jagvilljagvilljagvill!!!!

fick precis höra att min lillebror fått lägenhet och ska flytta hemifrån.

herre gud hur ska jag kunna smälta det här? världens utan tvekan finaste lillebror. var rädd om dig ;) GRATTIS!!!!

och grattis till mamma och pappa får jag väl lov att säga.

efter 28 år med ungar hemma får ni bo ensammna. hur känns det mamma?

Det är lite sådär svårt att andas just nu. Jag jobbar mer än någonsin och trivs verkligen. Men det tar ju tyvärr tid innan ekonomin rullar igång igen. Fy fan! Men vi kämpar på. Ibland känns det lätt och ibland vill jag bara lägga mig ner och dö. Typ rulla in mig i en matta och ligga där och vagga tills allt ordnat sig igen. Fast hur skulle det se ut?

Jag känner i alla fall att jag skulle vilja hitta på något roligt. Varför har ingen hemmafest längre? Det är verkligen underskattat med hemmafest! Vart har dom tagit vägen? Eller är det rentav så att folk fortfarande har dom, fast jag inte blir bjuden? Jag vet inte? Jag skulle gärna ha fest hemma hos oss om det inte vore för min sinnessjuka granne som nästan slår sönder fönstret i vardagsrummet så fort man lyssnar på musik. Förr hade jag mycket fester. Det var kul. Men inte längre. Det går ju inte. Någon gång ibland sådär funkar ju. Men därför tycker jag att någon annan kan styra upp något nu. Helst igår!

För att lätta mitt eget humör lite grann så klippte jag ihop lite bilder från olika fester 2010.

Det var ett roligt år på många sätt!