Norah Jones sjunger: Come away with me in the night. Come away with me and I will write you a song.

Come away with me...... Kom bort med mig.... Följ med mig bort....

Så länge jag kan minnas har jag alltid haft samma dröm inför framtiden.

Jag ska bo i ett hus, gärna på landet med en stor tomt och inte allt för nära till grannarna. Jag vill kunna spela hög musik utan att störa någon. Jag ska ha stora middagsbjudningar och alla ska få plats. Julen firas alltid hos mig för att jag älskar att pyssla om, fixa mat och för att jag bor så stort och fint.  Jag vill ha minst två barn, tre hundar och säkert katter också. Jag vill ha ett jobb jag tycker om, som drar in så pass mycket pengar att jag har råd att resa med min familj ibland också. Men jag vill ha så pass mycket fritid att jag hinner med alla ungar, hundar, fester och middagar. Låter det realistiskt?

Jag har bott i Märsta hela mitt liv. Bortsett från ett år då jag faktiskt bodde i ett hus på landet med två hundar, tre katter och en mycket äldre man. Det gick inte så bra va? Jag är hemskt ledsen men jag kände inte lika starkt som du. Inte alls faktiskt.  Men jag vill tacka dig för den tiden för jag lärde mig att älska mig själv. Jag behövde det för att få ordning på mig själv. Jag fick lugn och ro i själen. Tack tack.

Men om vi bortser för det där året på landet i huset med alla djuren och den äldre mannen så har jag bara bott här i Märsta. Jag tycker om att bo här. Jag känner mig mer trygg att gå igenom Valsta mitt i natten än jag gör om jag åker pendeltåg ensam på natten. Jag bor här och har alltid gjort och jag ser inget fel i det.  Jag har haft en bra uppväxt och jag vet att mina föräldrar har gjort sitt bästa för att jag och mina syskon ska ha det så bra som möjligt. Vi kanske inte alltid har haft en massa pengar, vi har aldrig varit ute och rest. Men vi har alltid haft mat på bordet och kärleken till oss har varit oändlig. Jag har aldrig blivit kramad för lite och orden jag älskar dig har aldrig varit skrämmande.

Så vad gör jag då för att förverkliga mina drömmar?

Här sitter jag nu i en sunkig hyresrätt med studeistöd för att jag pluggar på komvux mot slutbetyg för att jag inte hade vett nog att gå klart gymnasiet. Jag jobbar extra som personlig assistent och jag har inget körkort. Ni ska inte tro att studielånet är de enda skulderna jag har och inte en ägglossning i sikte. Det går bra nu!! Sa jag att jag passerat 25?

Hade det inte varit för min uppväxt hade jag nog varit självmordsbenägen vid det här laget. Men det är jag inte.

Min sunkiga hyresrätt är rätt snygg, det är ju jag och min sambo som inrett den. Skolan är rolig och jobbet är bra för det drar ju in extra pengar så att jag så småning om blir av med mina skulder. Vi har mat på bordet och kan gå ut och ha kul om vi vill. Det bästa av allt är att vi älskar varandra. Kanske kommer vi bo i vårat hus med alla ungar och djur en vacker dag. Jag vet inte? Vi har det rätt knapert just nu men det är okej. Vi kan inte resa eller köpa en ny soffa just nu för jag går i skolan. Jag studerar och min sambo väljer att leva snålt för att jag ska kunna göra det jag vill. Jag ville sluta jobba, börja studera och få 8000:- i månaden så att vi blir tvugna att till mesta dels leva på hans lön som inte är allt för hög och han säger ja. För att han älskar mig.

Jag har fortfarande inte gett upp drömmen om mitt hus. Kanske kan vi förverkliga den en dag, kanske inte. Just nu spelar det ingen roll för vi har mat på bordet, hela kläder och vi älskar varandra. Jag vet inte vad du tycker, men för mig är det bättre än alla drömmar och alla pengar i hela världen.

Come away with me where?

Vad göra?

Sitter och kollar utbildningar, kliar mig i huvudet och suckar.

Journalistik. Eller?

Jag vet inte. Egentligen är jag helt övertygad om att man kan slå som journalist helt utan utbildning. Så länge du har rätt go i dig och goda kunskaper i tal och skrift. Är du driven och inte ger dig förrän du fått ett ja kan du komma hur långt som helst. Inom yrket alltså. Jag vill inte att du ska tro att du kan bli hjärnkirurg utan utbildning så länge du vill det tillräckligt mycket.   Det går liksom inte. 

Vad göra?

Ska jag gå två till tre år på en högskola och ta ännu mer studielån för en utbildning som förmodligen inte ens leder till fast anställning då arbetsmarknaden ser ut som den gör? Eller ska jag skita i det och bara fortsätta utveckla mitt skrivande på egen hand och hoppas på att bli upptäckt ändå?!

Seriöst Frida! Du har inte ens 50 läsare om dagen på din så kallade blogg och ingen kommenterar det du skriver.  Hur långt kan du komma med det?

Inte speciellt långt va?

Vad göra?

Jag älskar att skriva och kan sitta timmar med datorn i knät och fantisera ihop långa texter om egentligen ingenting.

Att tala för min sak är en gudagåva jag har.

Att provocera fram reaktioner hos andra är också något jag tycker är fruktansvärt roligt. 

Jag vet att jag är en expert på att beröra med det jag skriver och säger. 

Men hallå!! Kan ingen hjälpa mig?!!

Facebook.

Ett fenomen? Jag förundras varje dag av vad som basuneras ut på detta comunity. Framförallt det faktum att folk är villiga att dela med sig av i princip vad som helst av sitt privatliv bara för att någon ska "gilla" ens status.

Att trötta mammor lägger upp svartvita bilder på deras trötta trötta ansikten med så stora påsar under ögonen att dem skulle få plats med sin iPhpone där. Varför gör man det? Jo för att man hoppas att någon ska "gilla" bilden och förhoppningsvis skriva en kommentar också om hur sexig denna mamma är. Det är bara ett problem. Det finns inget sexigt med sliten hy och påsar under ögonen!

Nu blir jag förmodligen både lynchad och hatad av alla mammor där ute och det får jag ta. Jag har absolut ingenting emot småbarnsföräldrar tvärtom! Jag längtar verkligen till den dagen jag själv kan lägga upp bilder på mig och min nyfödda familj. Men man måste kanske inte välja att ta ett foto när man har varit vaken i 34 timmar med nyspydd axel, flottigt hår och gigantiska påsar under ögonen?  

Mammor är vackra och bäbisar är underbara. Det finns inget finare än att vara just mamma. Men piffa till dig för guds skull! Byt ut den nerspydda tröjan mot en ren, tvätta håret, piffa till dig själv med lite mascara och vips så har du en skitsnygg bild och folk kommer se dig som en skitsexig milf som det så fint kallas istället för ett slitet monster som ser ut att kunna gå till attack vilken sekund som helst.

Jag står huttrandes på balkongen och röker.

Det är många som är påväg till sina jobb men dem har varit tvunga att gå ut 10 minuter tidigare än vanligt.

För att skrapa rutorna.

Jag var ute och gick i morse.

Eller rättare sagt jag försökte motionera.

Heh... Snart är det vinter på riktigt. 

Alla kämpar febrilt men att inte tappa förståndet eller gå in i väggen nu när allt är så mörkt. Hur gör du för att inte tappa fotfästet och braka rakt in i väggen?

what if I said I've
seen a miracle?
what if I said my
dreams come true?
would you believe
I have seen these things
with my own eyes &
saw the world go dark & dead
& then go green & blue again

you're my Angel.
you're my Devil, too.
When you fall,
raise your eyes &
know the sun & moon
will rise &
lift you up in love,
above this mad raging zoo

What if I told you
you were beautiful?
with your scars & missing parts & your
painted face?
What if I  told you,
you were very necessary to the
chain, the vein, the children of
a young & foolish race?

you're my Angel.
you're my Devil, too.
When you fall,
raise your eyes &
know the sun & moon
will  rise &
lift you up in love,
above this raging zoo

what if I  said I
saw the future:
& the future was the
picture in your head?
what if I said to you to
paint another picture & you'd
wake up in  that future that you'd
painted, & you did?

 

Jonathan Johansson är ett geni.

Jag är fortfarande varken känd eller smal.

Skit samma.......