Jag vet att jag inte skulle skriva förrän jag hade något vettigt att komma med.

Men nu ligger jag i sängen med sådär halv kalla fötter, jag har datorn på magen och sånt där tjut i öronen. Ni vet sånt där tjut man kan få när allt runt om kring blir tyst och man varvar ner efter en hel dag med sjätte växeln i. Jag ligger här, kollar runt, kollar smink jag vill köpa. Jag har valt att inte kolla skor. Eller rättare sagt tvingat mig själv att varken kolla skor eller kläder. Det får vänta minst en månad till. Men en ny mascara ska jag unna mig.

Jag ligger här och är sådär lagom trött. Jag vet att om jag är vaken i en halvtimme till, så somnar jag på stört sen när jag släcker lampan. Det är det bästa jag vet. Att somna på stört. Det händer mig inte allt för ofta. Men imorgon har jag sovmorgon så ikväll kan jag unna mig att slippa ligga och vrida och vända på mig bara för att jag måste somna.

Jag ligger här med världens finaste D bredvid mig och han är varm så nu är jag inte kall om fötterna längre.

Jag ligger här och tänker att jag kanske är världens lyckligaste.