Det här med 15 minuters styling är inte riktigt min grej. Det är smink där emot! Det är typ det roligatse jag vet. Mm det är sant. I love it! Jag kan stå i timmar och fixa, trixa och blanda ;) Men eftersom jag vaknade sent igår så hanns det inte med mer än 15 minuter efter duschen och såhär blev det:

Ber återigen om ursäkt för kvalitén på bilderna :( Så fort jag skaffar en ordentlig kamera kommer det massa mer sminkinlägg. Kul va?! :) Smyger nog inte bilder ibland i alla fall fram tills dess. Kan ju inte leva utan det.

Sen var det dags att bege sig till tåget i af! Det var rätt okej väder ute igår trots allt så det var skönt.  Väl hemma hos Ivana möttes jag av två helt underbara sötnosar :P Kolla själva får ni se!

Ivana med lånehunden Asta.

Nelson och Asta pussas!

Nelson i sin korg.

Asta i Ivanas knä.

Dom heter som sagt Nelson och Asta och är världens kanske gulligaste par! När det var dags för mig att åka hem igen försökte jag få dom att hoppa i min väska och följa med mig. . .  Det gick inte så bra :P  

Det var i alla fall hur mysigt som helst att få hänga med Ivana lite grann och jag hoppas att det snart blir av igen <3

Sömnsvårigheterna smyger sig på igen. Heja! Blir det lika svårt att sova ikväll igen stannar jag uppe hela natten så att jag kan somna tidigt imorgon.

Nu blir det kaffe och en Wasa Sport innan jag skuttar in i duschen. Blir väl typ en 15 minuters styling för att sen åka hem till finaste Ivana. Vi tar bort naglarna idag. Jag är för lat och bekväm för att ha dom just nu. Plus att mina naglar växer så sjukt fort så just nu ser dom ut som klor och är mest i vägen. Hade jag haft en schysst fil hade det kanske varit en annan sak? Fast ändå inte. För även om jag får ha naglar på jobbet så blir allt krångligare. Och jag vill vara snabb och proffesionell. Älskar dessutom att byta nagellack varje dag i stort sett. Så nu blir det en paus från akryl ett tag. Men tack fina underbara du för att du hjälper mig när jag vill det <3 Du är bäst!

Sen ikväll ska jag baka bröd och tänkte eventuellt baka lite bullar också ;) Och tänk va lätt det kommer gå att knåda utan långa naglar :D

Juste! Har en ny grej på gång också. Fast superduper hemlig just nu. Men det kommer bli bra. Så mycket kan jag säga just nu. 

Här är min bästa jullåt förresten. Vilken är din? :)

Du måste finnas!

Tänk va kroppen och själen kan ta stryk av psykiska påfrestningar.

Att en liten liten människa med alldeles för mycket kärlek till sin egen röst kan påverka ens psyke och självkänsla så mycket att man slutar tro på sig själv.

Eller att man ens tar åt sig. Men det är faktiskt så att får du höra tillräckligt många gånger att ingen tycker om dig eller att det du gör inte duger så tror man att det är så till slut. Trots att du innerst inne vet att det inte är sant.

Det sjukaste av allt är att det inte är förräns efteråt man verkligen märker hur mycket stryk man faktiskt tagit. När man slagit sig fri från den psykiska misshandeln och sitter på bussen på väg till det nya jobbet med hjärtklappning och magont för att man är rädd att få höra att man inte duger eller att folk tycker att man gör ett dåligt jobb. Trots att man vet att nya chefen är helt underbar och skulle göra vad som helst för att man ska känna sig duktig och uppskattad.  Det är illa. Men gud så skönt det är när man känner sig fri. Och när man känner att oron i kroppen släpper så fort man kliver in genom dörren på jobbet. När chefen möter en med ett stort leende på läpparna och talar om för en hur glad hon är att man är där, talar om att man är hur duktig och viktig som helst. Visar uppskattning. Det är lätt när man blivit behandlad som en nolla en längre tid och fått höra det ena och det andra om sin egen person att man tror att alla ska vara så. Men så är det inte!

Jag slog mig fri. Det borde du också göra.

Igår var det bestämt att jag och D skulle bjuda på middag.

Vi hade bjudit hit Atterhag, henner Mr och hennes lilla Inez. Min fru skulle komma också med hon jobbade så hon fick komma efter det. Jag bjöd även in Moa i sista stund. Kl 18 var alla samlade i vårat lilla kök. Det var hur mysigt som helst även om min ugn inte riktigt uppfyller mina krav.

Men maten blev klar till slut och smakade riktigt bra!

Eftersom Hampus åt upp nästan alla muffins dagen innan så hade jag bakat mer. Och eftersom jag vet att Inez älskar rosa så fick det bli rosa grädde till :)

Det syns inte så bra här dock :(

Efter mat och fika tyckte lilla prinsessan att det var dags för spex. Hon tog på sig allt hon kunde hitta i smyckesväg och hade bestämda åsikter om vilket smink hon ville ha ;)

Efter flera timmars pysslande och spexande blev liten prinsessa trött och somnade i soffan. Tur att hennes mamma hade pulkan med sig så att hon slapp gå hem.

Jag är supernöjd med gårdagen. Tog massa bilder på våra fina gäster med har fortfarande ingen kamera förutom den i min telefon och eftersom den är typ 1000 år gammal blir inte alla bilder så bra. Men jag är som sagt riktigt nöjd med kvällen. Så tack för att ni kom! <3

Fredagen inleddes med muffinsbak. Det är så sjukt kul att baka. Jag älskar det! Nu när jag börjar få kläm på det. Sen var det dags att stressa ner till banken och hämta ut mina absolut sista pengar :/ Hade tur och fick åka bil med Sandra. Skönt eftersom jag skulle handla mat för min förmögenhet :P

In på Willys, stressa, trängas och försöka få tag i det man skulle ha. Bra val att handla en Fredag kl 16. Absolut inga andra som handlar då.... Stressa stressa! Jag visste att Moa, Hampus (brorson) och älskade Harry skulle komma så jag handlade verkligen med eld i baken. Vart äntligen klar till slut och då var det järnet hem. Väl hemma möttes jag av mammas hjärta. Moa hade hämtat Hampus från skolan så vi kunde fika tillsammans :)

Vi mumsade muffins och Hampus fick varm choklad med massa vispgrädde.

När dom hade åkte väntade jag nästa gäng.

Sandra, Majsan och Emmelie skulle komma och få i sig lite fika också. Men det tog lite längre tid än jag trott för dom att komma. Så vi väntade. Och väntade.

Till slut kom dom. Det var jättekul att ha dom här i ett par timmar och extra kul att Majsan var med eftersom vi inte ses så ofta. 

Kvällen avslutades med en rejäl flod av näsblod och sedan Rederiet i sängen med D.  

Igår var sista gången jag kysste din panna.

Igår var sista gången jag strök dig över ögonen sådär som bara jag gör.

Igår var förmodligen sista gången jag hörde dig tjuta av lycka när du ser att det är jag som kliver in genom dörren.

Idag ska du flytta.

Idag ska du åka långt långt bort.

Idag får du en ny familj.

Idag får du en ny ledare till din flock.

Idag är första dagen på resten av ditt liv.

Jag kommer alltid att älska dig.

Jag kommer alltid att vara din mamma.

Jag kommer alltid att sakna dig.

Men idag slutar jag ha dåligt samvete.

Jag slutar må dåligt över allt som varit. För jag vet att ditt liv med oss har varit underbart. Jag vet att du är lycklig. Jag vet att du kommer fortsätta vara det.

Nu börjar ditt liv på riktigt.

Du kommer säkert tycka att det är läskigt i början.

Du kanske till och med kräks i bilen. Men det är långt till Värmland så det är okej.

Igår var sista gången vi sågs. För jag väljer att inte träffa dig mer. Men du vet att jag finns med dig. Att alla vi gör det. Jag är feg och valde att säga hejdå igår. Jag kunde välja det och valde det enklaste för mig. För jag är människa och kan välja. Men jag älskar dig.

Vi säger hejdå nu Harry. Mamma gråter. Alla gråter. Av egoistisk sorg och av lycka för att du kommer få det underbart bra.

Hälsa Värmland och börja för allt i världen inte att prata Värmländska.

Mamma älskar dig.

Jag fryser idag. Jag fryser så in i helvetes jävla röv mycket att jag inte riktigt vet vad jag ska ta på mig för att blir varm igen. Kommer osökt att tänka på förra vintern då jag satt med vantar på mig innohus till och med. Varförihelvetesjävlarhjälpersigtunahemmiginte?!!!

Nu ligger jag i alla fall i sängen igen. Jag har på mig: Långkalsonger, strumpor, mjukisar, raggsockor, t-tröja och en fet luvtröja. But still... Så fryser jag röven av mig!

Idag åt vi potatismos och falukorv. Jag älskar korv! Nu sitter D ute i vardagsrummet vid sin dator och lyssnar på något han kallar musik. Jag är ledsen men jag hör inte musiken för det är någons skrik i vägen!

Ja, så är det. Jag bor tillsammans med en övervintrad hårdrockare utan långt hår. Men vad gör väl det? Jag älskar honom till döds.

Hejdå!