Dagen började med att en trött Fridde som sovit alldeles för lite gick till jobbet.

Jag jobbade mina fem timmar och gick sedan för att handla det sista inför kvällen.

D och jag skulle ha firat nyår i Uppsala tillsammans med hans vänner egentligen men tackvare ekonomin fick vi låta bli. Så vi bestämde att vi skulle vara hemma bara han och jag istället och det tyckte jag var bra för det händer inte allt för ofta längre.

När jag kom hem fick jag besök av Atterhag och Inez, så vi fikade och pratade om allt som hänt med våra nya jobb och det var mysigt :) Efter att dom gått hem la jag mig i ett bad och gick noggrant igenom Vårkatalogen från HM från pärm till pärm. Sen var det dags att sätta fart med maten.

Till middag serverade jag Lax inlindad i parmaskinka, Hasselbackspotatis och Skagen röra.

Till det drack vi världens kanske godaste rödvin som jag fått i present av I. Så himla gott!

Han gillar inte att bli störd när han precis ska ta första tuggan av något han väntat på i flera timmar.

Efter maten förflyttade vi oss in till soffan och bara satt och pratade och lyssnade på musik lite för högt. Och när rödvinet tog slut öppnade vi en flaska Rosé och det är det absolut bästa jag vet så den tog slut ganska så fort den med.

Det röda vinet heter Trio och det kommer vi absolut köpa hem!

På Nyårsafton åker finglasen fram!

När vi suttit i soffan ett tag och låtit maten sjunka ner ordentligt var det dags att äta igen.

Räkor, Gurka, Creeme cheese, Brieost, Gröna Oliver, mera Parma och rostat bröd.

Till det drack vi mousserande Martini.

När klockan var fem i tolv gick vi ut på iskalla balkongen och skålade med varandra och såg på alla fyrverkerier. Det är så fint!!!! Sen gick vi in och spelade mer musik och pratade och hade det underbart mysigt. Sen vart det hopp i säng för stackars D som blev tvungen att jobba idag tack vare snöstormen. Så vi får se när han kommer hem ikväll? Vi skulle ha gått på bio ikväll men det ser ut som att det blir en kväll i soffan för min del. 

Hoppas ni alla hade det trevligt igår och att det nya året blir precis som ni vill att det ska bli!!!! <3 <3 <3

En skvätt kaffe innan promenaden till jobbet, skön morgon.

Nu sitter jag här i mörkret. Med datorn i knäet och en kopp varmt thé i handen. Det är mörkt i lägenheten och D ligger i sängen och sover. Till och med granntanten verkar vara tyst för en gåns skull. Det är mörkt och tyst och skönt. Mörkret skrämmer mig inte när D är hemma.

Igår kväll så brann det på en balkong i huset mitt emot, det var skrämmande att se men allt gick bra. Samtidigt som jag stod i fönstret och såg den ena brandbilen efter den andra köra in på gården hör jag hur det smäller i trappen. Det var ett gäng pissungar som tyckte det var skitkul att smälla smällare i trappen. Vad är det för människor som köper ut/säljer smällare till barn under 15 eller 16 eller vad det nu är för jävla åldersgräns?! Jag bara undrar!? Det är ju skitfarligt! För det första så är det typ hur farligt som helst! För det andra så låter det förjävligt om dom! För det tredje och kanske det allvarligaste i mina ögon så tänk alla djur som är livrädda för skott!!!! Det är väl en sak att det smäller på Nyårsafton för det är de flesta hund/vilka djur som helst som är rädda för skott ägare vet att det brakar loss ordentligt då och kan faktiskt ge sitt djur lugnande om det behövs. Men nej! Då ska alla respektlösa pissungar springa runt och smälla varenda dag från det att smällarna/raketerna kommer ut i butik ända fram till mitten på Januari. Om folk kunde ha lite mer respekt för varandra och kanske lära sina barn att det är farligt att smälla smällare för man kan faktiskt smälla av sig handen eller bli döv eller skrämma ihjäl en stackars hund eller vad fan som helst!?  Uppfostra era ungar och se till att dom inte kastar smällare i trappuppgångarna!!!! Ta med era barn ut på Nyårsafton istället och var med dom och smäll upp dom där jävla smällarna om det nu är så jävla roligt!!!!!!!!

Jag har precis genomgått hemresan från helvetet!!! Tog bussen från min brukare idag eftersom jag tänkte att jag skulle handla mat då jag har en rast på tre timmar. Sag och gjort! Tog bussen till Märsta centrum och traskade glatt till LiDL. Smart som jag var tog jag en vagn så att jag skulle slippa bära så tungt. Handlade både det ena och det andra. Man får mycket mat från LiDL för 500 pix!!! Kommer sedan till kassan och är lika stressad som alltid när jag handlar där. Men tack och lov hade jag ju vagnen att ösa ner alla varor i eftersom man inte har någon plats att packa vid bandet. Ösa, ösa, ösa och betala! Heja!! Ställer mig sedan vid deras finurliga bänkar och packar i mina kassar. Ställer ner dem i vagnen och tänker att det här var väl inte så tungt? In my face!!!!! Jag känner till min stora fasa när jag lyfter ur kassarna ur vagnen för att lämna tillbaka den att kassarna är fett med jävla tunga alltså! Jag kånkar med mig allt, går mot bussen som faktiskt ligger en bit bort vad folk än säger! Stannar efter ca 100 meter, ställer ner kassarna och ringer runt till folk för att kolla om någon är ute och åker. Mjölksyran pumpar i armarna och jag orkar knappt hålla upp telefonen. Till min besvikelse är ingen i närheten och kan hämta mig så jag kånkar vidare till bussen. Medans armarna dunkar och svetten rinner fuderar jag på om jag ska stå kvar vid bussen och vänta en halvtimme tills D kommer från jobbet? I helvete heller! Jag klarar mig själv!

Jag är glad att det dröjde ca 7 min innan bussen kom. På den tiden hann jag slappna av lite i armarna och samla lite ny kraft. Smart att ställa kassarna i den blöta snön men vad fan skulle jag göra då??

Bussen var som vanligt full i fram så jag är illa tvungen att bära mina miljoner kassar som väger typ 35 ton genom hela bussen och inte en jävel makar på sig. Jag ställer mig i dragspelet och ber till gud att kassarna som är av papper inte ska gå sönder. -Nästa Frejgatan, Äntligen!!!!!! Krånglar mig av bussen och ställer ifrån mig kassarna så fort jag bara kan så att jag kan krångla upp dom på armarna då jag har starkare överarmar. Det är alltså lättare för mig att bära kassarna i armvecken kan man säga. Under tiden ber jag fortfarande till gud att kassarna ska hålla. In my face igen kan jag säga!!!! Halvägs till porten får jag en burk krossade tomater på foten. Heja! Slänger i birken i en annan kasse och samtidigt som jag för det får jag en ny burk på foten. Kuken!!! Den ena kassen saknar botten. Kastar ett snabbt öga runt omkring mig för att se om jag tappat något mer men ser inget. Kastar över allt från det trasiga kassen till dom hela, är så förbannad att jag känner för att kasta den trasiga åt helvete men viker istället ihop den och tar med den hem. Det blev två vändor upp för trapporna och när jag packat upp allting ser jag att en burk saknas.

Drar iväg ett sms till D som snart kommer hem att han ska hålla utkik efter en burk krossade tomater på väg från bussen. Han hittade den :D Nu är jag så gott som återhämtad och är mäkta stolt över mig själv! Vill man ha något gjort är det bäst att göra det själv! ;)

Fick precis världens kanske finaste och bästa julklapp/nyårspresent av Ivana precis.

Jag är så lycklig att tårarna rinner :)

Gårdagens slappande har gjort mig relativt utvilad och i form igen. Men att man är en lat jävel hjälper ju inte direkt :P Idag ska jag hur som helst styra upp här hemma!

Jag ska fortsätta använda den nya tvättmaskinen för igår fick jag äntlign hem lite tvättmedel ;) Jag ska diska, vika Gud så kul! Funderarn på om jag ska städa bort julen också. Tycker ni att det är för tidigt?

Jag måste ta mig till Pressbyrån och kirra något jag kan åka på till jobbet imorgon också.

Och ikväll får jag finbesök av ingen mindre än finaste fröken I. =) Det ska bli sjukt mysigt för jag saknar henne så.

Min julafton var förövrigt underbart mysig. Den inleddes som hela föregående vecka med några timmars jobb. Därefter åkte jag, mamma, pappa och lillebror och hälsade på farmor. D åkte hem till sin pappa. Efter besöket hos farmor begav vi oss mot Sigtuna. Jag fattar inte vad det är men så fort jag kliver in genom dörren hos mamma och pappa är det som om luften går ur mig. Jag blir så trött! Det måste vara att jag kopplar av.. ? Vi kollade Kalle, mm eller som vanligt så fixar mamma och pappa med maten men jag och Jocke tittade. Efter ett tag blir han rastlös och går upp till sig. :P Så jag tittar själv.. Men det gör inget. Efter Kalle var alla vrålhungriga och det visste pappa så då var maten klar. Lika gott som vanligt! Inget går upp mot pappas köttbullar. Jag tog lite bilder men kameran i mobilen funkar verkligen inte när det är mörkt så jag tänker inte ens lägga upp dom för man ser inget :(

Efter maten blev vi ännu tröttare och degade mest. Pappa tyckte vi skulle se en film som han länge velat se men vi fick inte igång den ordentligt från den sidan den fanns på så jag och mamma laddade ner den istället, medans vi väntade på att den skulle bli klar hängde vi tillsammans i soffan. Jag njöt av julmust och töjde ut magsäcken lite till med godis :D

När klockan blev ca 20:00 så kom äntligen D! Han fick ett munspel av mamma och pappa i julklapp eftersom hans förstärkare inte funkar nå vidare bra. Skitkul tyckte alla förutom jag som kommer bli tvungen att lyssna på honom :P

Filmen blev klar och vi såg på den och drack vin och öl. Det var verkligen hur mysigt som helst!!!

Det blev bestämt att jag och D skulle ut sedan, vi tänkte kolla läget på Bryggeriet och jag hörde av mig till S. Underbara S!! Vi hade inte setts på ett helt år på grund av vissa tråkigheter men nu hade vi bestämt att vi skulle ses. På självaste julafton!!

Så efter filmen och lite musiklyssnande körde lillebror mig och D tillbaka till Märsta för att hämta upp S och släppa av oss vid Bryggeriet. Gissa om det pirrade i magen på mig?

Det var svårt att hålla tillbaka tårarna samtidigt som det kändes precis som att det var igår vi sågs. Men det är väl så det ska vara va?

Bryggeriet var smockat med folk men efter en stunds trängsel fick vi plats hos tant och hennes Mr som också hittat dit. Kvällen var hur trevlig som helst! Lite svårt att höra vad alla sa bara men det gick bra. S vill jag träffa snarast möjligt igen under lugnare omständigheter. Att få krama om henne efter ett år var hur som helst underbart!

Dagen efter var det dags för jobb igen så jag var lagom trött. Men vad gör väl det? Efter jobbet gick jag hem och la mig på soffan och kollade på Astrids jul, D åkte till Uppsala och skulle på Honkens fest. Jag somnade tidigt för att vakna tidigt på Söndagen och jobba ända till kvällen. Igår var det Måndag och jag var äntligen ledig, gjorde som sagt ingenting och nu sitter jag här! hur var din jul? Var du också ut på något roligt?

Här är filmen vi såg, verkligen sevärd och en typisk film för min familj att se ;)

Hur kan det komma sig att en patient på ett äldreboende med personal tillgänglig dygnet runt blir undernärd och uttorkad? Att patienten så fort den ordinare personalen är borta och extrapersonalen tillsäts blir så undernärd på bara ett par dagar måste föras till sjukhus?! Visst, det är inget sjukhem hon bor på. Men klarar hon inte av att äta själv får som väl för fan se till att hon får i sig maten ändå! Klarar hon inte av att ta glaset som står framför henne och föra det till sin egen mun för att få i sig vatten så är det väl personalens förbannade plikt att se till att patienten får i sig det den behöver?  Det är människoliv vi pratar om här!!! Det är någons farmor, någons mamma, någons allt. Mitt allt.

Men det verkar inte bättre än att folk som passerat 80 tappar människovärdet i samhällets ögon. I sjukvårdens ögon i alla fall.

Nu är det inte bara det här som är galet. Jag skulle kunna rabbla upp hur mycket som helst där sjukvården och framförallt omsorgen av människor är oacceptabelt dålig! Byt jobb för fan om du inte är intresserad av människor. Du/ni kanske skulle ha pluggat lite mer om det var pengarna ni var ute efter.

Just nu är jag jävligt upprörd! Det finns självklart underbara läkare, sjuksköterskor och vårdare som verkligen brinner för sitt arbete. Till er kan jag bara säga att ni är guld värda! Ni gör ett fantastiskt jobb och borde ha bäst betalt av alla i hela Sverige! Men till resterande bitterfittor som bara gnäller och klagar på patienterna som behöver hjälp med att äta, gå på toa eller som bara rent av är allmänt olyckliga har jag bara en sak att fråga: Skulle ni vilja att någon vanvårdade eran mamma?

Räkningarna är betalda. Eller ja, de viktigaste. Och det som återstår är 600:-.

Då får man lite svårt att andas och vill helst åka hem till mamma och lägga sig i fosterställning i hennes säng och bara gråta.

Vi hade tänkt att gå ut med D:s vänner och äta på nyårsafton. Vi får nog strunta i det.

Jag hade tänkt köpa med mig kaffe och lite annat som jag behöver under dagarna då jag jobbar. Jag kan inte det.  Jag skulle behöva köpa ett busskort till mig själv så att jag kan ta mig dit jag vill. Det går inte heller. Jag hade velat köpa världens finaste julklappar till alla jag älskar men kunde inte det. Jag skulle vilja äta en tre rätters middag med gott vin till med D på lördag. Men det går inte. Det är svårt att andas just nu.

Jag skriver inte det här för att jag vill att någon ska tycka synd om mig. Jag skriver inte det här för att ni ska be om mitt kontonummer och sätta in pengar till mig.

Jag skriver det här för att jag vet att fler har det såhär. Jag skriver det här för att ingen annan vågar. Ingen berättar att man ätit köttbullar och pasta i en veckas tid för att det är pinsamt. Jag skäms inte!

Nästa månad får jag full lön igen och kommer kunna köpa precis den maten jag vill. Jag kommer kunna betala alla våra räkningar och fortfarande ha pengar kvar. Jag kan kanske till och med unna mig nya byxor! Eller en ny tröja. Det får vi se. Det som glädjer mig nu är att jag har världens bästa sambo, världens underbaraste familj och vänner. Jag har nytt jobb. Två nya jobb till och med. Jag är frisk och bestämmer själv över mitt liv. Jag lever och jag älskar! Men just den här månaden är det tungt. Då känns det skönt att veta att vi går mot ljusare tider. Bokstavligt talat! :)