Med facit i handen och handen på hjärtat kan jag tala om att jag genomgår en kris. Vi kan kalla det kris-deluxe. Jag är så satans jävla förbannad på mig själv idag. Hur kunde jag vara så dum att jag hoppade av gymnasiet?! Ja visst jag mådde inte så bra just då och tyckte att det var vettigare att ligga på en gräsmatta med gelatin i håret och en öl i handen. Hur fan är man funtad då? "Hej jag heter Frida och är 17 år. Jag tror att jag är lite deprimerad just nu så jag skiter i allt vad framtid heter och krökar bort min ungdom istället." Jävla idiot!!! Hur många 17-åringar är inte deprimerade????

Det är väl fan så mycket mer deprimerande att vara 25, plugga på komvux, leva på studielån och inte ha någon aning om vad man ska bli när man blir stor? Jag vet att jag vill plugga journalistik och jag vet att jag drömmer om att skriva böcker också. Men seriöst! Jag vill ha pengar också. Jag vill ta körkort, gå ut och dansa med mina vänner och gärna föda barn där emellan någonstans också. Hur ska jag kunna finansiera allt det där när jag får ut 8000kr/månad??

Jag ber om ursäkt att jag är lite negativ idag men som sagt, jag genomgår en kris.

Nu har jag inte tid med det här för jag ska gå till skolan och lära mig om hur kommunen fungerar.