är det värsta jag vet. Jag skulle ha varit på gymmet vid 9 i morse och tränat. Efter Zumban igår kväll var jag taggad till tusen! Allt jag ville i natt var att sova. Men inte det nej! Då ska man vrida och skruva på sig tills man får skavsår av lakanet. Att min andra hälft ligger bredvid och snarkar för kung och fosterland  hjälper inte precis. Men vad ska jag göra? Jag kan ju inte slå ihjäl karlsloken för att han ska sluta snarka. Hur som helst så ser jag det faktum att jag inte kom iväg i morse som ett stort fett misslyckande. Med fett i ordets rätta bemärkelse. Jag har för mycket fett på kroppen och det har jag bestämt mig för att bli av med. Då måste man gå till gymmet. Men för att orka träna så måste man sova. Jag är skitdålig på att både träna och sova. Jag vill bli bra på båda, jag ska bli bra. Skitbra ska jag bli! Men när det nu faller sig så illa att jag inte kan sova och därför inte kommer upp den tiden som är bestämd för att hinna till gymmet, då blir jag skitförbannad. Jag ser det som ett misslyckande och det är en utan de värsta känslorna jag vet. Har jag misslyckats har jag ingen kontroll och att inte ha kontroll är absolut inte min melodi. Jag är ett kontrollfreak från helvetet. Jag kan spendera en halvtimme med att förklara för min sambo exakt vilken brödsort han ska köpa så att det inte blir fel och jag blir missnöjd.

Två timmar innan första Zumbapasset ringde jag Petra så att hon kunde förklara för mig in i minsta detalj hur ett pass går till, jag kollade på Youtube och jag googlade. Hemma hos oss är det jag som tagit "patent" på fjärrkontrollen och min sambo är så fin för han låter mig ha den. Ibland tror jag faktiskt att han låter mig ha den bara för att slippa min frustration över att jag inte har kontroll över tv:n. Jag hoppas ni förstår att fjärrkontrollen bara är en metafor, även om det oftast är jag som håller i den. Att få feber är något utav det värsta jag vet, tyvärr så tillhör jag den sorten som får det ganska ofta. När jag får feber blir jag skitförbannad för att jag inte har kontroll över situationen, över min kropp, över jag. Hallå!! Kan man ha värre kontrollbehov än så??

Förlåtelse.

Jag måste förlåta mig själv. Jag måste bryta trenden och jag måste släppa kontrollen. Jag måste börja lita på min omgivning och lita på min sambo. Lita på att han vet vilket bröd jag vill ha och vilket program jag vill se. Förlåta mig själv för att jag är trött efter att ha tränat så hårt som jag aldrig tidigare gjort men att jag har för mycket i huvudet för att kunna sova normalt. Det är okej. Och framför allt, det kommer fler träningsdagar. Idag var bara inte en sån. . . .