Mannen, myten, legenden. Pappa. . . .

Jag hade tre missade samtal och ett sms från mamma. Precis när jag sitter där med telefonen framför mig och hjärtat i handen ringer min storebor. Han berättar att du åkt ambulans till sjukhuset men att han inte vet mer än så. När jag får höra att du frivilligt klivit in i en ambulans stannar hjärtat jag har i min hand och glovet som varit stadigt och tryggt att vila fötterna på rycks hastigt bort från mig. Att du frivilligt åker med en ambulans till ett sjukus tyder på att något verkligen är fel. Vi gör inte sånt, du och jag. Det ska ganska mycket till för att vi ens ska gå till en läkare över huvudtaget.

Pappa. . . . Hur mitt liv skulle se ut utan dig vågar jag inte ens tänka på. Vem skulle jag vara då? Vem skulle jag ringa för goda råd och vägledning genom livet?

Det är ju du och mamma som gjort mig till den jag är. Ni har skapat mig, ni har gett mig grunden till den jag faktiskt är idag. Mycket av det jag lärt mig och bär  med mig idag har jag tackvare er. Tackvare er har jag enda sedan barnsben alltid trott på min egen vilja. Jag vet att jag kan om jag vill, det jag vill ha kan jag också se till att jag får, jag är älskad och därför kan jag älska.

Älska.

Jag älskar dig pappa. Jag vet att du vet det men jag tror inte att du vet hur mycket jag faktiskt älskar. Jag gör allt för dig. Mår inte du bra så gör inte jag det heller. Pappa, du är bäst i hela världen! Stora starka pappa som oftast alltid har svar på alla frågor och som alltid finns där. Alltid. . . .

Nu gick det som tur var bra för min pappa. Han finns fortfarande och kommer göra det i många många år till. Men jag tror att det är dags för oss att bli duktigare på att lyssna på när kroppen säger ifrån. Att gå till läkaren när vi känner att något är fel. Innan det går så långt att vi måste åka ambulans. Vi gör det. Vi bestämmer det nu. Från och med nu ska vi bli mer försiktiga om oss själva och framför allt ta hand om oss.  Visst då?

Till alla er som kanske inte har någon pappa längre eller som aldrig haft någon. . . . .

Jag lider med er, samtidigt som jag beundrar er som lyckats ta er igenom livet på egen hand eller med hjälp av andra.  Ni är starka och det är vackert. Klart man kan leva utan en pappa, till och med utan en mamma..... Men jag har levt hela mitt liv nära mina föräldrar, och det tänker jag fortsätta göra.  När jag ser mig själv i spegeln idag så ser jag lite utav båda i mig. Och det gör mig stark.

Jag hoppas att ni har andra i erat liv som finns där och som hjälper er att varje dag bli en bättre människa. . . För om det finns något vi alla kan bli bättre på så är det just det. . . .