Jag är så glad idag!! Schizo?! Nej inte alls, har bara haft en dålig veckan men nu mår vi bra.

Eheheh.  Nej men seriöst. Jag kan nästan gå helt normalt på foten.  Visst gör det ont fortfarande men inte i närheten av hur det har varit.

Så här jävla fet är min fot just nu.  Och blåsvart. Färgen syns kanske inte så bra men hela sidan är typ blå, svart och gul.. Asså ser ni valkarna!? Normalt sett har jag typ världens minsta och smalaste fötter. Fötterna är ju för fan det enda som är smalt på mig!! Nu är den i alla fall 1000 gånger bättre än den har varit och jag är så jävla nöjd över det.  Så nöjd att jag ikväll får hem min fyrbenta lillebror och behåller honom över natten. Mys!!

Mindre mysigt för Davve dock som garanterat kommer sova på soffan i natt då Kurtan är fruktansvärt tänd på honom och absolut inte kan låta honom vara ifred när han klätt av sig och lagt sig i sängen. Typ som mig så jag fattar inte vad problemet är?

Jag är glad i alla fall :)

Fortsätter det gå så här bra med foten hittar ni mig på gymmet nästa vecka. Och vill ni träffa mig utanför gymmet är det promenad som gäller. Inget jävla fika. Lär er det nu. När Frida är frisk är det promenad som gäller om vi vill hänga med henne. Och det vill ni ju! Eller?

Nu ska jag sola på ballen!!

Här får ni en bild på bords tiggarkungen så länge.

Nej jag är inte död. Men just nu händer det absolut ingenting i mitt liv. Eller jo. Jag har tvingat Davve att dammsuga eftersom dammråttorna nästan vuxit sig upp i taket. Vad jag själv gör? Jag ligger i sängen med datorn på min feta mage som dessutom bara kommer bli fetare eftersom jag inte kan träna. Fan!!

Men snart är laxgratinaachin klar. Då blir jag glad igen.  

Kanske..

Tillåt mig att gnälla lite.  I början av förra veckan kände jag en tendens av liiiite smärta i min vänstra fotled. Men i och med att det kändes så lite körde jag på som vanligt med träning. Tji fick jag! I onsdags hade jag så ont att jag inte kunde gå normalt.  Jag fick då order om att ta det jäääääääääligt lungt och att inte anstränga foten i onödan. Sagt och gjort! I fredags kände jag mig fit for fight igen men väntade ändå med träning ända fram tills igår. Men gissa vem som har smärtan from hell idag igen!!!

Jag kan vrida foten utan problem och även stå på den utan att det känns obehagligt. Men när jag går däremot, då jävlar i mig gör det ont. Det känns precis som att foten ska lossna från benet. Fattar ni?

Hur som helst tog jag mod till mig nu för att ringa och boka tid hos vårdcentralen. (Ni som känner mig vet att det händer typ inte. Kanske om jag skulle ha brutit något.) Nu ringde dom upp mig i alla fall men talade om för mig att jag måste ringa tillbaka tiiiiiidigt imorgon bitti för att få en tid den här veckan över huvudtaget. Eh Okej?! Varför kunde jag inte få boka en tid nu då?

Nu är jag sur och grinig. Bara så ni vet. 

det är onsdag och klockan är 21:30. dom har lagt sig och han har precis somnat. han kom hem från sjukhuset för en timme sedan med ro i magen. han hade mått bättre. varit piggare och ätit lite till och med. nu kändes det bra. han hade sagt till sin far att han skulle komma tillbaka imorgon. -ring först och kolla för jag kanske har åkt hem, fick han till svar. han log.

det är onsdag och klockan är 21:33. hon ligger i sängen och kollar på tv. han sover. hon ligger och funderar och hoppas för allt i världen att hennes svärfar ska bli bra igen.  trots  att han är gammal och sjuk vill hon inget hellre än att han ska slippa ha ont och få tillbaka sin matlust. hon tänker på sin sambo som hon vet lider. hon gör allt hon kan för att underlätta allt för honom. han verkade gladare när han kom hem i kväll. hon ler.

det är onsdag och klockan är 21:35. hans telefon ringer. han reagerar inte så hon säger åt honom att svara. han väser något om skyddat nummer och slänger sig på kudden igen. hon ser bestämt på honom och påminner honom om att det kan vara från sjukhuset. -det kanske gäller din pappa. han svarar.

det är onsdag och klockan är 21:47. dom sitter i bilen på väg till sjukhuset. han hade blivit sämre igen. det var viktigt att dom kom så fort det gick. tusen tankar yr runt i huvudet på dem båda, samtidigt som det är helt tomt. hon tar hans hand och frågar om han klarar av att köra. han säger att det går bra. hon tänker att allt är bra men att han är orolig och vill ha sin son där som stöd. hon ber till gud inombords att det ska vara så. det måste vara så!

det är onsdag och klockan är 22:14. han ringde på klockan upp till avdelningen och dörren öppnades. hon greppar tag om hans hand och dom kliver in i hissen. hon tar ett djupt andetag. hissdörren öppnar sig och framför sig ser dom hans faster sittandes på en bänk med en sköterska brevid sig. den rinner tårar längs hennes kinder och dom förstår. hon släpper honom inte utan drar istället med honom fram till hans faster. hans fina underbara faster. hon lägger armarna om henne, om honom.  krampaktigt håller dom i varandra. gråter i tystnad. tillsammans.

det är onsdag och klockan är 22:25. ett sista avsked.

det är torsdag och klockan är 00:25. dom är på väg till bilen. dom bär på tre vita plastpåsar med kläder och skor. med brustna hjärtan och påsarna i bilen ska dem nu återvända hem för att på något sätt försöka få livet att rulla på som vanligt igen. 

du var så fin när du låg där. fridfull. äntligen slapp du undan smärtan och äntligen fick du återförenas med din älskade fru. i åtta år har du kämpat vidare utan henne vid din sida. jag förstår att det var svårt. men du kämpade verkligen in i det sista. till sista sucken.  jag  fick tyvärr inte chansen att lära känna dig på riktigt. på riktigt, på riktigt. men jag vill att du ska veta att jag trots det känner oerhört starkt för dig. och din fru. mina svärföräldrar. jag vill tacka er. tack för att ni fick en son, som nu tyvärr är föräldralös men som jag älskar av hela mitt hjärta. tack för att ni gav honnom grunden för att utvecklas till en bra människa. ni har en son med ett hjärta av guld. aldrig  förr har jag mött någon som honom och det är mycket eran förtjänst. var stolta över honom. han är stark. han är modig. och jag älskar honom gränslöst. så tack. tack för att ni var dom ni var och för att ni är dom ni är. tack för att ni hälsar på ibland och tack för att ni finns här. tack.

får du skylla dig själv för att du inte håller käften. 

Och så slog han henne med sin högra knytnäve rakt över hennes mun. Bam! Och läppen sprack. Tårarna rinner ner för hennes kinder men hon säger inte ett ord utan går istället in i badrummet, låser dörren och sätter på kranen.  Hon låter vattnet rinna tills hennes tårar tagit slut och läppen slutat blöda.

Dagen därpå tar hon extra god tid på sig för att göra sig i ordning på morgonen. När hon kommer till dagis för att lämna sin dotter frågar en av kvinnorna som jobbar där vad hon gjort med sin läpp. Genant ser hon ner på sin dotter som står i full färd med att få av sig skorna för att kunna springa in och leka med sina kamrater, ler försiktigt och säger att det gick lite vilt till i sandlådan igår. Hon åker sedan till sitt jobb, går raka vägen in på toaletten och slår på kranen och låter vattnet rinna.

I varje land, varje stad, på nästan varje gata i varje ort finns den här kvinnan. Du känner henne, du vet bara inte om det. Hon är kvinnan som är så rädd så fort han tagit ett glas för mycket, haft en dålig dag på jobbet, förlorat den viktiga matchen eller helt enkalt bara känner för det ger sig på henne och slår henne sönder och samman. Fysiskt eller psykiskt. Men hon är också kvinnan som till varje pris försvarar sin man i allt han gör. Som talar om för sina vänner att hon förstår att han tar en grogg varje kväll när han kommer hem.

-Han har ju så mycket på jobbet.

Hon är kvinnan som försvarar honom när han blir för berusad på en fest och tar till våld och hårda ord.

-Han har nog inte ätit tillräckligt, så har han ju så mycket på jobbet.

-Han sover så dåligt. 

Hon är kvinnan som har ursäkter till allt han gör fel. Hon är kvinnan som utan att tveka skyller på sitt barn när mannen hon delar säng med har skadat henne. Hon är kvinnan som utan att tveka skulle vända sin familj ryggen bara för att slippa just det där slaget. 

Hon är kvinnan som jag vill ta i handen, stryka henne på kinden och tala om för att allt kommer bli bra igen. Hon är kvinna vars börda jag vill bära ett slag bara för att hon ska få andas ut. Hon är kvinnan som tror att hon inte är värd något. Hon är kvinnan som tror att hon förtjänar varje slag, varje ord, varje hot. Hon är kvinnan som inte låter sig hjälpas. Hon är kvinnan som söker tröst inne på toaletten.

Om du känner den här kvinnan. Sluta aldrig att ge henne ditt stöd. Visa att du älskar henne gränslöst och att du alltid finns där. För en dag kommer hon.

Och då behöver hon din hjälp. . . . . . . .  

är rubriken på en annons jag snubblade över på blocket. 

Det är en tjej som kommit på sedan hon fått hem sin lilla valp i Juni i år att hunden är alldeles för liten för att ha med i stallet.  Hon vill antingen sälja den för 7000:- men kan också tänka sig att byta den mot en lite större hund. Rasen spelar dock ingen roll. 

Ändrar jag då i sökfältet och söker en bil istället kan det se ut så här:

VW Polo Colour Concept GTI, Nybesiktigad u.a -98       

Måste tyvärr göra mig av med min pärla som nu tyvärr blivit för liten för min växande familj.

Pris: 17000:-

Kan även tänka mig att byta, dock till en större modell. Märket spelar ingen roll. 

Ja i en bilannons är det väl en sak. Det är en plåtlåda som nu gjort sitt då familjen inte får plats lägre.  Men en hund?! En levande varelse. Det kan jag bara inte förstå. För mig är det ungefär som att någon skulle lägga ut en annons och skriva så här:

Lina 1,5 år ska precis börja på dagis. Men då jag tyvärr fått ett nattjobb har jag inte längre tid för henne som planerat. 

Lina är glad och trevlig, har inte börjat använda potta än men snart är hon där. Jag ser helst att Lina kommer till en familj på landet då hon tycker mycket om att sitta i sandlådan. Hon funkar bra ihop med andra barn, katt vet jag dock ej. Hon lyssnar bra på vuxna och vet att ett nej betyder nej.  Vid intresse: Mejla eller ring så skickar jag ett foto.

Fortsätter det så här med alla djur blir jag fan inte förvånad om detta snart sker.

Jag har själv blivit tvungen att omplacera en hund så jag säger inget om det.  Men det finns olika sätt att göra det på. Hela Sverige är som tur är fullt med idiella organisationer som arbetar med att omplacera hundar på ett professionelt sätt. För att inte tala om alla jourhem som också finns! Anväd er av det istället om ni nu absolut måste göra er av med era "barn".

och värre blir det för nu har helt plötsligt halsen börjat göra så ont att jag inte kan prata längre.  Ja så är det.

Jobbigt för mig och skönt för min omgivning för nu kan jag inte längre tjata om det.  Fan!

Slog på tv4 och i soffan hos Malou sitter en liten kille vid namn William Petzäll. Har har torskat för droger ett flertal gången men trots det sitter han i riksdagen. Alla människor fötjänar en andra chans det är jag helt med på. Men när det gäller politiken och att sitta som förtroendevald känns detta inte riktigt bra.  Jag förstår självklart att han inte kan glida in kvart i tolv en förmiddag, sätta sig runt bordet och överlägga olika beslut. Men hallå! Jag är övertygad om att Krister Pettersson hade varit utmärkt i riksdagen men inte fan fick han sitta där.  William Petzäll har tidigare varit ordförande i Sverigedemokraternas ungdomsförbund. Vid valet 2010 blev han invald för Sverigedemokraterna som riksdagsledarmot för Dalarnas län. 2011 lämnade han sitt parti och blev en sk politisk vilde. Han var fram till utträdet anställd på heltid som utskottsledare för Sverigedemokraternas invandringspolitiska programkommission och pressekreterare.

Grattis!!

Nu sitter han då i soffan hos en utav Sveriges bästa journalister och försöker förklara sitt missbruk. Malou Von Sivers ifrågasätter hans position då han är förtroendevald. Petzäll flackar med blicken och säger att han förstår att han kommer bli misstrodd men att han verkligen ska försöka hålla sig fri från droger nu. Sedan drar han upp exempel som att det inte alls är ovanligt att politiker "krökar till rätt hårt tillsammans när det är fest". Okej, men nu var det väl kanske inte det vi pratade om? Du har festat för hårt och du har knarkat! Bara för att andra festar behöver väl inte du vara värst? Jävla pucko!

Jag älskar att Malou inleder intervjun med att prata om skandalen om Petzälls missbruk. Vad jag älskar desto mer är hennes fina övergång till att ifrågasätta hans politiska åsikter idag. I och med att han blivit en så kallad politisk vilde tillhör han inte längre ett parti. Då förutsätter man, i alla fall jag att han inte längre sympatiserar med Sverigedemokraterna. Eller? Att han inte längre sympatiserar med deras åsikter då det till och med gått så långt att ingen av hans forna partimedlemmar inte ens hälsar på honom längre. Icke!

När Malou frågar vart han står i invandrarpolitiken i dag svarar han att han inte kan uttala sig om detta. Malou säger att det är hans egen åsikt hon är ute efter och han svarar att han inte kommer arbeta med dessa frågor mer och att han därför inte kan uttala sig. Nej det är väl klart att han inte kan sitta i soffan i ett program som sänds på Sveriges största tv-kanal och yttra sig om sina åsikter rörande invandrare. Snubben är ju nazze!!! 

Jag vet att många rasar nu och jag vet också att vi har gott om politiker som gjort bort sig i Sverige. Men nu råkar det vara så att just den här killen varit högt uppsatt i Sverigedemokraterna och det fick mig att tända till lite extra.

Till Willam Petzäll,

Tvätta dig bakom öronen och skaffa dig ett vanligt jobb!