Du hjälper mig när jag har det svårt, jag hjälper tillbaka i den mån jag kan.

Du tillrättarvisar mig om jag behöver det, jag blir arg men sen går det över.

Du ger och jag tar, för att sedan kunna ge tillbaka. 

Vi skrattar tills vi gråter och vi gråter tills vi skrattar igen, tills vi börjar gråta igen för det är sånna vi är.

Vi blir generade och byter kanal om någon gör bort sig på tv.

Vi kan hålla ett löfte i tiotusentals år.

Vi skulle hellre dö än att svika ett förtroende.

När vi blir arga så blir vi det på riktigt.

När vi blir ledsna är det näst intill omöjligt att trösta oss.

Om du får oss att från hjärtat riktigt skratta har du fått oss som vän för livet.

Om du sviker vårat förtroende har du svårt att vinna tillbaka det.

Om du medvetet går bakom ryggen på oss förlåter vi dig aldrig.

Skulle du be oss om hjälp gör vi allt vi kan för dig.

Skulle du be oss om råd säger vi alltid vad vi tycker oavsett om du vill höra det eller inte.

Jag gråter när du gråter.

Sörjer du så sörjer jag.

Om du hoppar hoppar jag också.

Älskar du så älskar jag. . . . . .

Till min mamma.