Inspiration är något av det viktigaste för mig. För att hålla mig motiverad och känna att jag kan!

Jag kliver oftast upp runt sex på morgonen mån-fre oavsett om jag måste eller inte.  Detta gör jag för att ge mig själv en så bra start på dagen som möjligt.  Jag börjar alltid skolan kl 08:15 och det tar mig ca fem minuter att gå dit.  Men stressar jag på morgonen kommer jag stressa hela dagen. Och ja jag vet, jag har inga barn och bara mig själv att tänka på så jag kan ta mig den tiden jag behöver.  Men oavsett om man har barn eller inte är det viktigt att ta sig egentid. Jag kliver alltså upp runt kl sex på morgonen. Det första jag gör att är sparka igång kaffebryggaren och startar upp datorn. Oavsett om jag ska träna på morgonen eller inte gör jag detta. Ska jag träna kliver jag upp ännu tidigare. När kaffet är klart sätter jag mig ner med datorn i knät och matar hjärnan med positiv inspiration.  Efter som det gått så långt att jag nu tagit tag i mig själv och börjat göra något åt saken behöver jag därför inte trycka ner mig själv längre än vad jag redan gjort för att inse att jag är less på min situation. Nu fokuserar jag på saker som får mig att må bra istället. 

Jag ägnar ungefär en timme åt att kolla bloggar, youtube och saker som i allmänhet gör mig positiv och taggad.

En av de bloggar som inspirerat mig mest är den här: http://varstafeta.shapemeup.se/ kolla in den och jag lovar att du bli peppad!!

Dom som känner mig har säkert tröttnat på mitt tjat om Jennifer Nicole Lee men det skiter jag i ;) Kolla in bilder på henne och spana in hennes träningsvideos på Youtube!! Shit vilken energi och utstrålning!

Googla efter folk som gått ner i vikt eller gjort något som du själv vill uppnå.  Den här timmen på morgonen jag ägnar åt detta är den viktigaste timmen på dygnet för mig.  Utan den skulle jag förmodligen vara på dåligt humör hela dagen.   

Oavsett vilket/vilka mål du sätter upp för dig själv är det viktigt att du håller dig motiverad. Hitta din egen motivationskälla.  Hitta dina egna rutiner.  Tycker du bättre om att sitta uppe lite längre på kvällen när barnen somnat så gör det.  Om så bara en kvart. Omge dig av personer som fyller dig med positiv energi och låt ingen komma i vägen för dina mål. Den som inte stöttar dig till 100% är heller inte värd dig och din uppmärksamhet.

När jag är ledig kan jag sitta i timmar och kolla youtube och bloggar. Det kan se ut som hjärntvätt och det kanske det till och med är men det får mig att må bra och vilja testa nya saker. Saker jag aldrig förr trott att jag någonsin skulle kunna göra. Utmana dig själv!!

Som jag skrev i förra inlägget är ett av mina mål att klara tjejmilen på en timme. En mil på en timme! Det innebär alltså att jag måste springa. Jag har aldrig sprungit i hela mitt liv. Jag har hellre missat bussen och kommit för sent till jobbet än att springa för att hinna.

För ett år sedan hade bara tanken på att delta i tjejmilen fått mig att skratta. Om jag går i rask takt på gåbandet idag kommer jag 5,9 km på en timme. Då är det inställt på hastighet 6,0. Nästan 4 km kvar. jag har börjat köra miniintervaller på bandet nu. Och då menar jag verkligen mini. Men jag har börjat.  Jag är livrädd. Men jag gör det.  Det är det som räknas. Tack vare inspirationen som i sin tur leder till motivation ser jag fram emot alla träningspass.

Det är 199 dagar kvar och jag ska klara det! Vill du vara med? Tveka inte att säga till. Ju fler desto roligare!

Nu har jag funderat fram och tillbaka på om jag ska starta en ny blogg eller inte.  Jag kom fram till: INTE.

Anledningen till mina funderingar är att jag märkt ett bristande intresse från vänner sedan jag börjat träna på riktigt och faktiskt skriver och pratar om det mest hela tiden.  Mina statusuppdateringar på facebook handlar till största del om träning.  Jag funderade därför på om jag skulle starta en ny blogg på en helt annan protal där jag kan skriva om min träning och mina framsteg bäst fan jag vill utan att det publiceras på facebook och bara de som vill kan läsa om det. 

Jag vet inte om folk dragit sig undan från mig på grund av allt detta tjat om träning och hur jävla duktig jag är eller om det helt enkelt är så att folk tröttnat på mig.  Hur som helst kom jag fram till att jag skiter i det. Passar det inte så får det va.  Just nu går det jävligt bra för mig och jag börjar sagta men säkert att se resultat.  Jag har valt det här själv och det är första gången på snart 26 år som jag gör något för bara mig och jag är så sjukt stolt över mig själv. Därför tänker jag inte dölja det för någon och passar det inte går det alldeles utmärkt att ta bort mig från facebook och låta bli att läsa mina inlägg.  Jag behöver skriva om vart enda jävla träningspass jag genomfört för det stärker mig och det gör mig mer motiverad fram tills nästa pass. 

Självklart är jag medveten om att jag har mindre fritid nu och nästan aldrig tid att träffa någon då jag har svinmycket i skolan och spenderar kvällarna på gymmet. Men det betyder inte att jag inte behöver mina vänner. Det är ju nu jag behöver er som mest för guds skull!

I lördags var jag på gymmet med min sambo och min lillebror. Det var först då jag förstod det som alla skriver om. Hur jäkla viktigt det faktiskt är att känna stöd och support från sina nära och kära. Jag trodde att jag var peppad innan men efter det träningspasset vet jag vad det handlar om! Jag fick så enormt mycket stöd och kände verkligen hur glada de är för att jag äntligen tagit tag i det här.

Jag menar självklart inte att alla mina vänner ska ha sovande jour i fall att jag behöver ringa dem mitt i natten för att få höra att jag är bra. Men försvinn inte från mig. Jag finns fortfarande här för er och behöver därför känna att ni gör likadant för mig. Så nu säger jag det för sista gången. jag är här och jag behöver er nu mer än någonsin!!!!!

Vad gäller bloggen då så känner jag själv att jag ibland behöver skilja på vanliga Frida och Frida som andas, drömmer och tänker träning. Därför har jag nu skapat kategorin Don´t fucking tell me what to eat! Där kommer jag skriva om allt som rör den förbannade träningen, allt som händer och mina tankar runt omkring den.  Vad jag däremot inte kommer skriva om är mat. Jag är så trött på alla bloggar som det står ska handla om viktminskning men allt de skriver om är mat. Vad man får äta och hur man skapar kryphål för att kunna unna sig till helgen. Sånt intresserar inte mig det gör mig bara irriterad.  Det är jättebra om det funkar för en del att veta att man har lördagen till exempel då man får unna sig något extra. Funkar det som drivkraft för att stå ut hela veckan är det skitbra! Men det intresserar inte mig. För mig är det fusk. Så det här var det enda jag skrev om mat i den här kategorin!

Varför gör jag det här nu då?

För det första har jag varit stillasittande största delen av mitt liv och varit en av de lataste personerna jag vet. Jag bor ca 100 meter från Ica och att bara gå dit har varit ett projekt för mig.

Jag har varit överviktig hela mitt liv och alltid haft svårt att hitta snygga kläder som passar. (Jag har alltså inte kommit i de kläder jag egentligen vill ha.) Att köpa snygga byxor på H&M har alltså varit omöjligt.  

Jag tillhör en av dem som skyllt på att jag haft kraftig benstomme och därför aldrig kommer bli "smal". Kaftig benstommer har inte byggt ditt midjemått!!!!!

Jag har nästan aldrig varit med på idrotten i skolan då jag för det första varit för lat och för det andra tyckt att det varit pinsamt att visa det faktum att min kondition varit lika med noll. Att byta om inför andra ska vi inte prata om!

På sommrarna har jag gömt mig i skuggan och till och med i massa kläder för att slippa visa min kropp. 

Varför solar du inte? Nej jag vill inte bli brun, tycker det är snyggare att vara blek. (Läs: jag vill inte klä av mig, visar jag min kropp så visar jag också hur illa det faktiskt är.)

Det värsta av allt är nog allt jag gått miste om på grund av min vikt och bristande självkänsla. J har akktid valt bort aktiviteter som innefattar någon form av motion och liknande. Istället för att vara med på brännbollsturneringar på sommaren har jag satt mig på krogen och svept 10-15 öl istället. För att slippa ta en promenad ner till badet har jag ordnat en fest hemma. 

Alkoholen blev mitt kryphål från motionen.  Jag vill inte ha sängbordet fullt med mediciner när jag fyllt 30!!!!!

Jag har aldrig haft svårt för att träffa killar eller skaffa nya vänner. Jag kan nog uppfattas som kaxig och med ett stort självförtroende och har till och med fått höra att jag är för jävla självsäker och att folk stör sig på det.  Jag har en sak att säga om det. Lurad!! jag har kämpat arslet av mig enda sedan jag var liten för att bygga upp en fasad om att jag är nöjd med mig själv precis som jag är. Det funkade alltså.

Den nakna sanningen om det är att jag haft så mycket själhat att jag medvetet skadat mig själv.  Både fysiskt och psykiskt. 

Jag har "börjat" träna hur många gånger som helst men gett upp efter en vecka då min självkänsla sviktit mig och varje pass inletts med hysteriska tårar hemma i hallen innan jag ens tagit mig ut. Jag har varit livrädd.  En enda blick från fel person på gymmet, i simhallen eller på promenaden har fått mig att med gråten i halsen vända på klacket och gå hem för att vältra mig självhat och återigen börja om från noll. Nu är det slut!

Det är du som bestämmer!

Ingen annan kan ta steget åt dig.

Ingen annan kan göra det åt dig. 

Det är du som bestämmer när botten är nådd. 

Jag har bestämt mig.

Jag har turen att ha en underbar familj som stöttar mig i allt. 

Jag har välsingnats med en lillebror som för tillfället är med mig på gymmet och hjälper mig att på riktigt komma igång.

Som talar om för mig hur och vad jag ska göra. Som ser till att jag gör rätt och som pushar mig så hårt att jag till och med skäms när han gapar på mig på gymmet. Men han gör det för mig!! För att jag ska få ut maximalt av min träning och för att jag ska lära mig att jag kan.

Jag har fortfarande inte gått till gymmet för att träna själv än men snart är jag där.  Jag tycker fortfarande att det är jobbigt med folk som tittar eller värst av allt kommer fram till mig och kommenterar det jag gör. Men!

Folk kommer alltid titta och alltid lägga sig i. Jag försöker tänka så här istället, stackars dom som tittar. Tänk om dom kunde lägga ner lika mycket tid på sin egen träning istället för att glo på andra. Tänk vad mycket dom skulle få ut av det.  Det är dom som förlorar inte jag. Jag vet varför jag är där och jag är där för mig och ingen annan. Varför är inte du där?

För mig är det viktigt att sätta upp delmål för mig själv. På så sätt glömmer jag inte varför det är så viktigt att fortsätta med det jag håller på med.

Mina mål:

1) Att gå till gymmet själv.

2) - 10 kg.

3) Att delta i tjejmilen 1/9 och klara det på en timme tillsammans med min absolut bästa vän.

4) - ytterligare 10 kg. Då har jag nått min eventuella målvikt.

Målvikten kommer förmodligen ändras under tiden men just nu vill jag totalt gå ner 20  kg. 

Så här ser det ut just nu. Det kommer säkerligen ändras allt eftersom min kropp ändras.

Just nu tränar jag på gymmet 3-4 dagar i veckan. Mån, Ons, Fre och ibland Lör. De andra dagarna kör jag kondition ute eller hemma.

Jag kör styrka och kondition. Om fyra veckor lägger jag om mitt program helt för att kroppen inte ska vänja sig. 

Jag försöker helatiden stimulera mig själv med inspiration av olika slag och tackvare det håller jag mig själv alltid motiverad till max. Hitta något/någon som inspirerar dig och jag lovar dig att det ska mycket till då för att motivationen ska svika dig.

Har du inte tillgång till gym eller helt enkelt inte råd kan du alltid träna hemma. På youtube kan du hitta hur mycket som helst.

Ursäkter som att man inte har några redskap, ont om tid, dåligt väder eller för kallt håller inte.  Har du inga redskap finns det hur mycket övningar som helst du kan utöva genom att bara använda din egen kropp. Tid är något man tar sig. I början räcker det utan tvekan med 20 minuter om dagen. Dåligt väder eller för kallt finns inte. Klä på dig eller kör hemma!

Det blev långt det här och jag skulle kunna skriva mycket mycket mer.  Gillar du inte det här behöver du heller inte läsa. Jag gör som sagt detta för mig. Att skriva om det hjälper mig att nå mina mål.  Därför tänker jag fortsätta.

Nu har jag lättat mitt hjärta och mår redan mycket bättre! Ikväll ska jag träna med lillebror igen och idag är det benen som står på schemat.  ;) Får se om jag kan gå imorgon.

The sky is the limit!

det är onsdag och klockan är 21:30. dom har lagt sig och han har precis somnat. han kom hem från sjukhuset för en timme sedan med ro i magen. han hade mått bättre. varit piggare och ätit lite till och med. nu kändes det bra. han hade sagt till sin far att han skulle komma tillbaka imorgon. -ring först och kolla för jag kanske har åkt hem, fick han till svar. han log.

det är onsdag och klockan är 21:33. hon ligger i sängen och kollar på tv. han sover. hon ligger och funderar och hoppas för allt i världen att hennes svärfar ska bli bra igen.  trots  att han är gammal och sjuk vill hon inget hellre än att han ska slippa ha ont och få tillbaka sin matlust. hon tänker på sin sambo som hon vet lider. hon gör allt hon kan för att underlätta allt för honom. han verkade gladare när han kom hem i kväll. hon ler.

det är onsdag och klockan är 21:35. hans telefon ringer. han reagerar inte så hon säger åt honom att svara. han väser något om skyddat nummer och slänger sig på kudden igen. hon ser bestämt på honom och påminner honom om att det kan vara från sjukhuset. -det kanske gäller din pappa. han svarar.

det är onsdag och klockan är 21:47. dom sitter i bilen på väg till sjukhuset. han hade blivit sämre igen. det var viktigt att dom kom så fort det gick. tusen tankar yr runt i huvudet på dem båda, samtidigt som det är helt tomt. hon tar hans hand och frågar om han klarar av att köra. han säger att det går bra. hon tänker att allt är bra men att han är orolig och vill ha sin son där som stöd. hon ber till gud inombords att det ska vara så. det måste vara så!

det är onsdag och klockan är 22:14. han ringde på klockan upp till avdelningen och dörren öppnades. hon greppar tag om hans hand och dom kliver in i hissen. hon tar ett djupt andetag. hissdörren öppnar sig och framför sig ser dom hans faster sittandes på en bänk med en sköterska brevid sig. den rinner tårar längs hennes kinder och dom förstår. hon släpper honom inte utan drar istället med honom fram till hans faster. hans fina underbara faster. hon lägger armarna om henne, om honom.  krampaktigt håller dom i varandra. gråter i tystnad. tillsammans.

det är onsdag och klockan är 22:25. ett sista avsked.

det är torsdag och klockan är 00:25. dom är på väg till bilen. dom bär på tre vita plastpåsar med kläder och skor. med brustna hjärtan och påsarna i bilen ska dem nu återvända hem för att på något sätt försöka få livet att rulla på som vanligt igen. 

du var så fin när du låg där. fridfull. äntligen slapp du undan smärtan och äntligen fick du återförenas med din älskade fru. i åtta år har du kämpat vidare utan henne vid din sida. jag förstår att det var svårt. men du kämpade verkligen in i det sista. till sista sucken.  jag  fick tyvärr inte chansen att lära känna dig på riktigt. på riktigt, på riktigt. men jag vill att du ska veta att jag trots det känner oerhört starkt för dig. och din fru. mina svärföräldrar. jag vill tacka er. tack för att ni fick en son, som nu tyvärr är föräldralös men som jag älskar av hela mitt hjärta. tack för att ni gav honnom grunden för att utvecklas till en bra människa. ni har en son med ett hjärta av guld. aldrig  förr har jag mött någon som honom och det är mycket eran förtjänst. var stolta över honom. han är stark. han är modig. och jag älskar honom gränslöst. så tack. tack för att ni var dom ni var och för att ni är dom ni är. tack för att ni hälsar på ibland och tack för att ni finns här. tack.

får du skylla dig själv för att du inte håller käften. 

Och så slog han henne med sin högra knytnäve rakt över hennes mun. Bam! Och läppen sprack. Tårarna rinner ner för hennes kinder men hon säger inte ett ord utan går istället in i badrummet, låser dörren och sätter på kranen.  Hon låter vattnet rinna tills hennes tårar tagit slut och läppen slutat blöda.

Dagen därpå tar hon extra god tid på sig för att göra sig i ordning på morgonen. När hon kommer till dagis för att lämna sin dotter frågar en av kvinnorna som jobbar där vad hon gjort med sin läpp. Genant ser hon ner på sin dotter som står i full färd med att få av sig skorna för att kunna springa in och leka med sina kamrater, ler försiktigt och säger att det gick lite vilt till i sandlådan igår. Hon åker sedan till sitt jobb, går raka vägen in på toaletten och slår på kranen och låter vattnet rinna.

I varje land, varje stad, på nästan varje gata i varje ort finns den här kvinnan. Du känner henne, du vet bara inte om det. Hon är kvinnan som är så rädd så fort han tagit ett glas för mycket, haft en dålig dag på jobbet, förlorat den viktiga matchen eller helt enkalt bara känner för det ger sig på henne och slår henne sönder och samman. Fysiskt eller psykiskt. Men hon är också kvinnan som till varje pris försvarar sin man i allt han gör. Som talar om för sina vänner att hon förstår att han tar en grogg varje kväll när han kommer hem.

-Han har ju så mycket på jobbet.

Hon är kvinnan som försvarar honom när han blir för berusad på en fest och tar till våld och hårda ord.

-Han har nog inte ätit tillräckligt, så har han ju så mycket på jobbet.

-Han sover så dåligt. 

Hon är kvinnan som har ursäkter till allt han gör fel. Hon är kvinnan som utan att tveka skyller på sitt barn när mannen hon delar säng med har skadat henne. Hon är kvinnan som utan att tveka skulle vända sin familj ryggen bara för att slippa just det där slaget. 

Hon är kvinnan som jag vill ta i handen, stryka henne på kinden och tala om för att allt kommer bli bra igen. Hon är kvinna vars börda jag vill bära ett slag bara för att hon ska få andas ut. Hon är kvinnan som tror att hon inte är värd något. Hon är kvinnan som tror att hon förtjänar varje slag, varje ord, varje hot. Hon är kvinnan som inte låter sig hjälpas. Hon är kvinnan som söker tröst inne på toaletten.

Om du känner den här kvinnan. Sluta aldrig att ge henne ditt stöd. Visa att du älskar henne gränslöst och att du alltid finns där. För en dag kommer hon.

Och då behöver hon din hjälp. . . . . . . .  

är rubriken på en annons jag snubblade över på blocket. 

Det är en tjej som kommit på sedan hon fått hem sin lilla valp i Juni i år att hunden är alldeles för liten för att ha med i stallet.  Hon vill antingen sälja den för 7000:- men kan också tänka sig att byta den mot en lite större hund. Rasen spelar dock ingen roll. 

Ändrar jag då i sökfältet och söker en bil istället kan det se ut så här:

VW Polo Colour Concept GTI, Nybesiktigad u.a -98       

Måste tyvärr göra mig av med min pärla som nu tyvärr blivit för liten för min växande familj.

Pris: 17000:-

Kan även tänka mig att byta, dock till en större modell. Märket spelar ingen roll. 

Ja i en bilannons är det väl en sak. Det är en plåtlåda som nu gjort sitt då familjen inte får plats lägre.  Men en hund?! En levande varelse. Det kan jag bara inte förstå. För mig är det ungefär som att någon skulle lägga ut en annons och skriva så här:

Lina 1,5 år ska precis börja på dagis. Men då jag tyvärr fått ett nattjobb har jag inte längre tid för henne som planerat. 

Lina är glad och trevlig, har inte börjat använda potta än men snart är hon där. Jag ser helst att Lina kommer till en familj på landet då hon tycker mycket om att sitta i sandlådan. Hon funkar bra ihop med andra barn, katt vet jag dock ej. Hon lyssnar bra på vuxna och vet att ett nej betyder nej.  Vid intresse: Mejla eller ring så skickar jag ett foto.

Fortsätter det så här med alla djur blir jag fan inte förvånad om detta snart sker.

Jag har själv blivit tvungen att omplacera en hund så jag säger inget om det.  Men det finns olika sätt att göra det på. Hela Sverige är som tur är fullt med idiella organisationer som arbetar med att omplacera hundar på ett professionelt sätt. För att inte tala om alla jourhem som också finns! Anväd er av det istället om ni nu absolut måste göra er av med era "barn".

och värre blir det för nu har helt plötsligt halsen börjat göra så ont att jag inte kan prata längre.  Ja så är det.

Jobbigt för mig och skönt för min omgivning för nu kan jag inte längre tjata om det.  Fan!

Slog på tv4 och i soffan hos Malou sitter en liten kille vid namn William Petzäll. Har har torskat för droger ett flertal gången men trots det sitter han i riksdagen. Alla människor fötjänar en andra chans det är jag helt med på. Men när det gäller politiken och att sitta som förtroendevald känns detta inte riktigt bra.  Jag förstår självklart att han inte kan glida in kvart i tolv en förmiddag, sätta sig runt bordet och överlägga olika beslut. Men hallå! Jag är övertygad om att Krister Pettersson hade varit utmärkt i riksdagen men inte fan fick han sitta där.  William Petzäll har tidigare varit ordförande i Sverigedemokraternas ungdomsförbund. Vid valet 2010 blev han invald för Sverigedemokraterna som riksdagsledarmot för Dalarnas län. 2011 lämnade han sitt parti och blev en sk politisk vilde. Han var fram till utträdet anställd på heltid som utskottsledare för Sverigedemokraternas invandringspolitiska programkommission och pressekreterare.

Grattis!!

Nu sitter han då i soffan hos en utav Sveriges bästa journalister och försöker förklara sitt missbruk. Malou Von Sivers ifrågasätter hans position då han är förtroendevald. Petzäll flackar med blicken och säger att han förstår att han kommer bli misstrodd men att han verkligen ska försöka hålla sig fri från droger nu. Sedan drar han upp exempel som att det inte alls är ovanligt att politiker "krökar till rätt hårt tillsammans när det är fest". Okej, men nu var det väl kanske inte det vi pratade om? Du har festat för hårt och du har knarkat! Bara för att andra festar behöver väl inte du vara värst? Jävla pucko!

Jag älskar att Malou inleder intervjun med att prata om skandalen om Petzälls missbruk. Vad jag älskar desto mer är hennes fina övergång till att ifrågasätta hans politiska åsikter idag. I och med att han blivit en så kallad politisk vilde tillhör han inte längre ett parti. Då förutsätter man, i alla fall jag att han inte längre sympatiserar med Sverigedemokraterna. Eller? Att han inte längre sympatiserar med deras åsikter då det till och med gått så långt att ingen av hans forna partimedlemmar inte ens hälsar på honom längre. Icke!

När Malou frågar vart han står i invandrarpolitiken i dag svarar han att han inte kan uttala sig om detta. Malou säger att det är hans egen åsikt hon är ute efter och han svarar att han inte kommer arbeta med dessa frågor mer och att han därför inte kan uttala sig. Nej det är väl klart att han inte kan sitta i soffan i ett program som sänds på Sveriges största tv-kanal och yttra sig om sina åsikter rörande invandrare. Snubben är ju nazze!!! 

Jag vet att många rasar nu och jag vet också att vi har gott om politiker som gjort bort sig i Sverige. Men nu råkar det vara så att just den här killen varit högt uppsatt i Sverigedemokraterna och det fick mig att tända till lite extra.

Till Willam Petzäll,

Tvätta dig bakom öronen och skaffa dig ett vanligt jobb!

Mannen, myten, legenden. Pappa. . . .

Jag hade tre missade samtal och ett sms från mamma. Precis när jag sitter där med telefonen framför mig och hjärtat i handen ringer min storebor. Han berättar att du åkt ambulans till sjukhuset men att han inte vet mer än så. När jag får höra att du frivilligt klivit in i en ambulans stannar hjärtat jag har i min hand och glovet som varit stadigt och tryggt att vila fötterna på rycks hastigt bort från mig. Att du frivilligt åker med en ambulans till ett sjukus tyder på att något verkligen är fel. Vi gör inte sånt, du och jag. Det ska ganska mycket till för att vi ens ska gå till en läkare över huvudtaget.

Pappa. . . . Hur mitt liv skulle se ut utan dig vågar jag inte ens tänka på. Vem skulle jag vara då? Vem skulle jag ringa för goda råd och vägledning genom livet?

Det är ju du och mamma som gjort mig till den jag är. Ni har skapat mig, ni har gett mig grunden till den jag faktiskt är idag. Mycket av det jag lärt mig och bär  med mig idag har jag tackvare er. Tackvare er har jag enda sedan barnsben alltid trott på min egen vilja. Jag vet att jag kan om jag vill, det jag vill ha kan jag också se till att jag får, jag är älskad och därför kan jag älska.

Älska.

Jag älskar dig pappa. Jag vet att du vet det men jag tror inte att du vet hur mycket jag faktiskt älskar. Jag gör allt för dig. Mår inte du bra så gör inte jag det heller. Pappa, du är bäst i hela världen! Stora starka pappa som oftast alltid har svar på alla frågor och som alltid finns där. Alltid. . . .

Nu gick det som tur var bra för min pappa. Han finns fortfarande och kommer göra det i många många år till. Men jag tror att det är dags för oss att bli duktigare på att lyssna på när kroppen säger ifrån. Att gå till läkaren när vi känner att något är fel. Innan det går så långt att vi måste åka ambulans. Vi gör det. Vi bestämmer det nu. Från och med nu ska vi bli mer försiktiga om oss själva och framför allt ta hand om oss.  Visst då?

Till alla er som kanske inte har någon pappa längre eller som aldrig haft någon. . . . .

Jag lider med er, samtidigt som jag beundrar er som lyckats ta er igenom livet på egen hand eller med hjälp av andra.  Ni är starka och det är vackert. Klart man kan leva utan en pappa, till och med utan en mamma..... Men jag har levt hela mitt liv nära mina föräldrar, och det tänker jag fortsätta göra.  När jag ser mig själv i spegeln idag så ser jag lite utav båda i mig. Och det gör mig stark.

Jag hoppas att ni har andra i erat liv som finns där och som hjälper er att varje dag bli en bättre människa. . . För om det finns något vi alla kan bli bättre på så är det just det. . . .