Jag fryser idag. Jag fryser så in i helvetes jävla röv mycket att jag inte riktigt vet vad jag ska ta på mig för att blir varm igen. Kommer osökt att tänka på förra vintern då jag satt med vantar på mig innohus till och med. Varförihelvetesjävlarhjälpersigtunahemmiginte?!!!

Nu ligger jag i alla fall i sängen igen. Jag har på mig: Långkalsonger, strumpor, mjukisar, raggsockor, t-tröja och en fet luvtröja. But still... Så fryser jag röven av mig!

Idag åt vi potatismos och falukorv. Jag älskar korv! Nu sitter D ute i vardagsrummet vid sin dator och lyssnar på något han kallar musik. Jag är ledsen men jag hör inte musiken för det är någons skrik i vägen!

Ja, så är det. Jag bor tillsammans med en övervintrad hårdrockare utan långt hår. Men vad gör väl det? Jag älskar honom till döds.

Hejdå!

Det här är väl ungefär vad jag orkar idag.

Jag ligger i sängen. Bloggar, facebookar och läser om vart annat. Skönt. Och faktiskt helt okej.

Jag fortsätter att hosta. Men det är nästan värre nu än då jag var riktigt sjuk. Känslan av att jag borde sluta röka blir allt påtagligare. Men hur gör man? När pengarna inte räcker till och det är oklart om man kommer ha mat på bordet är det ända som kan behålla ens lugn en cigg. Jag vet vad ni tänker. Hur har man råd med cigg om man inte har råd till mat? Just nu har jag råd med både cigg och mat. Men vetskapen om att pengarna inte kommer räcka ger en magsår. Köp inga cigg så räcker pengarna! Jag vet. Men fortfarande. Det är som medecin. Hur har en alkoholist utan pengar råd med sprit? Det är väl ungefär samma ekvation. Man ser till att man har det.

Nu har jag rökt i på tok för många år med tanke på min unga ålder. Jag är 24 år idag. Jag var elva när jag fick mitt första paket köpt åt mig. Jag ska inte skylla ifrån min rökning på andra. Men när man är elva och alla ens vänner över 15, då blir det lätt att man försöker spela tuff och ska också röka trots att man hostar så mycket att en av ens vänner viskar i ditt öra: Frida, blås ut röken genom näsan om du inte kan ta halsbloss. Så det gjorde jag. In med röken, håll kvar den i munnen, och så pressar du ut den genom din lilla elvaåriga näsa. Fy fan va äckligt det smakade.

Jag fick utergångsförbud när dom kom på mig. Mamma och pappa alltså. Det var nog första gången jag fick det. Jag undrar hur ont i hjärtat det gjorde på dom när dom fick veta att deras lilla söting röker och att granntanterna försåg henne med cigaretter i utbyte av barnpassning och rastning av hundar. Herre jävlar vad förbannad jag skulle bli om det hände mitt barn. Och det blev dom. För att inte tala om hur förbannade dom blev när dom kom på mig med att sno cigaretter från dom. Och sedan skylla ifrån mig på andra.

Jag minns det så väl, en dag i skolan. Jag tror att jag gick i femman. Ingen av coolingarna jag hängde med hemma på gården gick i min skola så där fanns ingen som kunde ta mig i försvar. Vi satt i klassrummet, jag satt runt ett bord tillsammans med tre andra. En av killarna reser sig plötsligt, - Jag kan inte sitta här!, säger han och reser sig upp med handen för näsan.

-Nähä?, säger fröken och ser frågande på honom.

-Nej det går inte att sitta vid samma bord som Frida för hon stinker rök!

Tyst. Inte ett ljud från någon. Fröken ser på mig med oro i blicken. Men det är helt tyst.  Jag känner hur den stora orosklumpen lägger sig till rätta i magen. Sen blir det rast, alla springer ut och ska leka. Men jag, jag springer över gatan för att röka en cigg ur paketet jag fått av min sextonåriga kompis Sara som bor uppe hos min granne för tillfället. Och såhär höll det på. Oro i magen för att någon skulle ringa hem till mamma och pappa och berätta. Det gjorde dom till slut. om fick också reda på att jag nu kunde köpa mina egna cigaretter i kiosken som låg mitt emot min skola. Pappa blev arg, min fina underbara superfarsa. Han blev så arg att han åkte dit. Jag vill än idag inte veta vad han gjorde, men han åkte dit. Redan samma vecka hade dom packat ihop kiosken och flyttat.

Men jag rökte inte varje dag. När man är liten och inte har några egna pengar är det svårt. Ibland hade mamma eller pappa lämnat extra långa fimpar i askoppen som man kunde sno när ingen såg på. Det blev väldigt många vändor till soprummet på den tiden.

Jag har alltså rökt från och till sen jag var väldigt liten. Men började väl bli beroende på allvar när jag var 16 kanske. Så hur gör man för att sluta? När man inte riktigt har ro i kroppen? När man är konstant orolig för att pengarna inte räcker till? När man oroar sig för att ingen har svarat på ens jobbansökningar? När man helt enkelt inte vet hur man ska klara sig den närmsta månaden?

Hur frigör man sig från sitt beroende då?

Jag bara undrar.